Enklare vägar till jobb kräver att företag och samhälle hittar varandra på djupet

Det finns inga enkla jobb i dagens arbetslag – men mycket som behöver bli gjort för att snabbare få allt fler i arbete

Det rationaliseringstänkande som präglat arbets- och samhällslivet i 50 år har dolt viktiga potentialer. Man har i företagen strävat efter att anställa allt färre. Men en lokal ekonomi blir starkare ju fler som är i arbete hävdar vår uppdragsgivare Fredrik Rakar.

Arbetsmarknadsregionen – dvs. det geografiska område där boende i Degerfors har sitt dagliga arbete – är större än det som representeras av företag med säte i Degerfors. Företagen i Degerfors har självfallet också medarbetare, som bor på andra orter. Det kanske går jämnt ut. Men som ett grovt ”nyckeltal” skulle man kunna säga att 2500 personer är den arbetande befolkningen i Degerfors. Detta utgör den ekonomiska basen för en kommun med närmare 10 000 invånare. I oktober 2017 var 356 personer registrerade som öppet arbetslösa eller inskrivna i program med aktivitetsstöd. Vid ungefär samma tidpunkt redovisades att ca 5,2 % av befolkningen i kommunen – dvs. cirka 500 personer – var i behov av försörjningsstöd.

Vi menar att det ligger i hela samhällets – det vill säga alla dess medborgares – intresse att försöka expandera den så kallade lokala ekonomin genom att öka antalet personer i icke subventionerade arbeten – men självfallet inte till vilket pris som helst.

Varje nyanställning är en ekonomisk risk för det lilla företaget

Svårigheten för små företag att expandera eller åta sig att handleda ”trainees” är väl kända. De flesta småföretagare måste själva arbeta heltid (kanske ofta betydligt mer) med det som genererar pengar in i företaget. De flesta arbetar med det de gör ”för det är det de kan”. Företaget ger dem den lön de behöver och de ser företagandet som ett för dem meningsfullt bidrag till samhället.

Många kanske skulle välja att i stället vara anställd om den möjligheten fanns – men i varje fall några väljer att avstå den fasta anställningens trygghet för den frihet som egenföretagandet innebär. De flesta – och särskilt enmansföretagare – ser inte företaget som ett sätt att skapa allt större ekonomiska vinster utan som den struktur de själva behöver för att försörja sig och kunna utföra sitt yrke.

Erfarenheten är samtidigt att företag utanför de stora städerna, som skulle vilja expandera och som upplever att det finns en tillräcklig marknad för att anställa ytterligare personer, har svårt att hitta medarbetare. Deras erfarenhet är att det tar alldeles för lång tid innan ”gubbe nummer två” kan dra in sin egen lön. En ny medarbetare kräver alltid inskolning och handledning och lönsamheten för företaget går därför alltid ner en viss tid.

Varje nyanställning – även provanställningar – innebär alltså en ekonomisk risk och måste hanteras som en investering bland andra möjliga investeringar av ett tidigare upparbetat kapital. De ersättningar, som hittills erbjudits i olika ”statliga program” har uppenbarligen inte framstått som tillräckliga för att kompensera det faktiska intäktsbortfallet och motivera risktagandet. Dessutom måste varje ny anställd passa in i gänget. Det underlättas om man har haft kontakt med, och känner ,dem sedan tidigare.

Det finns personer på de flesta orter, som gärna skulle vilja ha ett arbete. Insatser har gjorts de senaste åren för att ”vidga arbetsmarknadsregionen”. I Degerfors fall ligger Karlskoga bara 8 km bort och med täta bussturer. Också förbindelserna med Örebro respektive Karlstad har utökats. De matchningsrutiner som hittills utvecklats ger dock vid handen att det i dagsläget inte finns personer som BÅDE bedöms att inom rimlig tid kunna fylla de ”befattningar” som definierats av de företag som söker medarbetare OCH som i förekommande fall är beredda att ta ett arbete i Degerfors.

Ytterligare en komplikation vid rekrytering till orter ”typ Degerfors” är att de flesta familjer innehåller två yrkesarbetande personer, som båda vill ha sin arbetsplats tämligen nära där barnen har sin vardag. Konkurrensfördelarna i låga villapriser och tillgång till sjönära lägen har hittills inte varit alls tillräckliga. Bra skolor och goda möjlighet till fritidsaktiviteter torde vara ett måste för alla orter som vill överleva.

Ett rimligt kontrakt mellan arbetsgivare och anställd

Arbetslivet har ändrat karaktär. Fast på olika sätt för olika sektorer. De flesta personer oberoende av bransch och sektor måste tänka sig att ha flera olika yrken under sitt arbetsliv. Allt fler verksamheter betraktas i termer av komplexa system, vilket innebär att alla medarbetares insats ständigt behöver utvecklas i takt med att omgivningen förändras. Fasta befattningsbeskrivningar fungerar inte längre. Varje medarbetare måste hela tiden vara beredd att flexibelt bidra med sin kunnighet – och kunna förklara sina överväganden för de andra i teamet. Resultatet som räknas är ett resultat av systemet som helhet och därmed också av allas insatser. Beroendet mellan medarbetare ökar – och alla måste ta ansvar för helheten. Därmed blir den löpande kommunikationen i hela arbetsgruppen och förståelsen för vad som är konstruktivt för just den egna verksamheten centrala delar i kompetensen.

Organisation och ledning inom den offentliga sektorn – och i många de stora börsnoterade företagen – har emellertid under de senaste åren drivit i precis motsatt riktning. Ledning genom kontroll och målstyrning och mot kontrakt med upphandlade externa leverantörer och standardiserad produktion som konkurrensutsätts med täta mellanrum, har gjort det svårare och svårare för medarbete att skapa en verksamhet som inte strider mot deras professionella normer för ett ”gott utfört arbete”.

Små företages samarbete både med leverantörer och med kunder har tvärtemot vad som är fallet med de stora utvecklats i en riktning som är betydligt mer kongruent med komplexitetens krav och kraven på att bli betraktade som partners. I de små verksamheternas kontakter med sin omvärld har stabilitet och trygghet sedan länge byggts genom långsiktiga relationer, som i sin tur bygger på vinna-vinna lösningar. Ekonomisk stabilitet i alla affärsmässiga relationer bygger på att man kan räkna med att en leverantör inte överger en om konjunkturen går upp eller ner – eller att kunder byter leverantör utan rimlig förvarning.

Även anställningskontrakten måste då vara långsiktiga. Båda parter gör en investering – i pengar men också i tid. Kanske är därför just tidsaspekten den mest centrala i den lokala ekonomins arbetsliv. Ett litet företag har därför kanske möjlighet att introducera endast 1 ny medarbetare var tredje år.

Det blir då också synnerligen viktigt att noga välja med vem man gör denna satsning. ”Slår det fel” är investeringen i tid bortkastad. Även den medarbetare som väljer att utveckla sig i en speciell verksamhet måste se detta som en investering. Om kontrakten slutar med ”uppsägning” om 1 år så kan detta år vara totalt bortkastat – såvida det inte inneburit att medarbetaren kunnat bygga upp en kunnighet som är ”1 år” mera värd på arbetsmarknaden.

Det finns förstås skurkar i alla branscher. Det finns företag som missbrukar människor som är i knipa och i stort behov av ett jobb. Det finns medarbetare som fuskar sig fram. Dessa missbruk får påtalas i respektive fall.

Samhällets gemensamma resurser bör emellertid inte förslösas på kontrakt som inte kännetecknas av långsiktighet och ömsesidigt ansvarstagande. Den rundgång mellan korta, tillfälliga och meningslösa anställningar, som många arbetssökande idag beskriver, kan inte vara något som skall stödjas med gemensamma medel.

 

 

image_pdfPDF -generering fungerar inte för tillfälletimage_printUtskrift är däremot ok
Om Monica Hane 18 Artiklar
Monica är delägare i Samarbetsdynamik, är docent i tillämpad psykologi och har arbetat med samarbets- och psykosociala frågor sedan 1970.

Kommentera gärna denna artikel

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.