Tjänsteverksamhet kräver ökat handlingsutrymme

Vi talar mycket om frihet. Frihet innebär emellertid också tillit till att de andra inte lägger krokben. Sådant skall ges "rött kort".

En fråga som vi ofta konfronterats med är vad man nu – och i dagens ekonomi som präglas allt mer av tjänster – skall prata om när man möts och vill samarbeta. Ofta utgår dessa samtal från principal-agent-modellen, det vill säga att man skall vara delaktig i eller acceptera en plan. Denna tanke bygger på att de enskilda aktörerna ingår i ett kollektiv vars gemensamma handlande regleras uppifrån eller utifrån.

Även om planen bara anses vara en prognos eller ett förslag, så är den vanligen utformad utifrån vissa bestämda förutsättningar som är givna i meningen att det finns övergripande regler och principer som varje enskild aktör tvingas rätta sig efter. Det man måste rätta sig efter bildar då grunden för en samordning. Förverkligandet av planen handlar då främst om sådant – subventioner eller sanktioner – som någon styrande instans disponerar, och förväntas använda sig av, om någon avviker från planen.

Planering är rimlig om situationen är sådan att resultatet blir givet om aktörerna agerar som förväntat.  Problemet är emellertid i de allra flesta fall att aktörerna inte kan förväntas agera som förväntat. De väljer fritt vad de skall göra. Ibland är detta dåligt men ofta är det bra. I många fall skulle det både för aktörernas egen framgång och/eller för det gemensamma vara olyckligt om de ”lockades” att göra så som en överordnad instans vill. De förändringar som skett genom den sociala accelerationen gör att deltagarna i det sociala systemet i dag alltid behöver ta en egen ställning till vad som är bäst att göra. Var och en gör av naturliga skäl olika bedömningar. Därför fungerar heller inte alltid olika former av sanktioner eller ”belöningar”, om de utformas alltför snävt, på det sätt som de som gjort planen tänker sig.

I de försök som gjorts av exempelvis mer egenmakt och självstyrning har därför en helt annan utgångspunkt för resonemangen visat sig vara lämplig. I dessa försök har man måst acceptera att aktörerna inte är bundna av olika övergripande försök att reglera deras handlande. Man har tvingats inse att aktörerna agerar ”fritt” utifrån vars och ens egna förutsättningar och föreställningar, och att alla är olika.

Man kan då tro att det kan bli kaos. Ett mer rimligt antagande är emellertid att individen av praktiska skäl inte kan agera enbart för att maximera sin egen nytta oberoende vad alla andra gör. Ett sådant agerande skulle för individen kunna innebära stora sociala problem i termer av integrering, förtroende hos de andra och individens egen sociala position. Man kan därför utgå från att aktörer i ett socialt system i hög grad rättar sig efter vad andra aktörer gör och hur andra aktörer kan tänkas värdera deras agerande. Detta kan ligga till grund för de samtal som gemensamt måste föras om den lokala ekonomin.

Vissa handlingar som aktörerna kan välja kommer då i samtalen av de andra att uppfattas rimliga och önskvärda. Andra kan tänkas vara störande och problematiska och ytterligare andra kan uppfattas som helt meningslösa och spill av tid och kraft då de inte leder till något positivt varken för aktören själv eller gemenskapen. Sådana uppfattningar kommer att påverka de engagerade aktörernas gensvar. I varje socialt sammanhang skapas därför ett handlingsutrymme inom vilket en aktör har möjlighet att agera för att bidra till det gemensamma utan att andra störs av det och kanske till och med kan stödja det om de leder till ett gemensamt bästa. Problemet i dag är att varje aktör måste gissa sig till, och själv formulera, detta handlingsutrymme.

Om man inte kan förutse hur andra kan komma att reagera blir dessa gissningar osäkra. Om man bara ser konsekvenser av typen beöningar och bestraffningar kan det finnas mycket få valmöjligheter än att inrikta sitt agerande på det som styrs av andra. Om man uppfattar att handlingsutrymmet är litet eller okänt återstår då enbart att följa en trygg strategi. Vitaliteten och energin begränsas. Skall samverkan inom en lokal ekonomi bli mera vital och framgångsrik för alla ingående aktörer så måste därför den gemensamma förståelsen för vilket handlingsutrymme som faktiskt finns vidgas. Aktörerna själva måste således, genom samtal och kommunikation, gemensamt komma överens om handlingsutrymmet. Sådana samtal är i dag sällsynta.

Det möjliga och utökade handlingsutrymme som skapas, och de medel med vilka aktörerna själva kan kontrollera att alla håller sig inom det, är unikt för varje social gruppering (allmänning). Jag brukar lägga upp de diskussioner i vilka man formulerar handlingsutrymmet på följande sätt:

  1. Hur kan vi klargöra enhetens ”vi”. Vem är vi gentemot vår omgivning. Hur vill vi att omvärlden skall uppfatta oss osv.
  2. Hur kan vi stödja varandra så att vi värnar om varandras integritet och var och ens känsla av att fritt kunna bidra med hela sin kreativitet. Alla måste vara medvetna om att alla har en egen karriär som måste vårdas. Hur kan man balansera denna karriär så att vi inte saboterar för varandra Vad är då ok och vad är inte ok?
  3. Hur kan vi befrämja ansvarstagande och pålitlighet. Var och en och alla tillsammans, behöver få tillfälle att tänka igenom och mogna i de frågor som man kan föreställa sig att man måste ta ställning till i en framtid. Viktigt är att ingen av aktörerna tillåts hålla sina intentioner hemliga och fly från ansvaret att för varandra presentera sina egna ställningstaganden. Det ligger också på varje aktörs ansvar att de egna bedömningarna är realistiska och grundade i beprövad erfarenhet.
  4. Hur kan alla medverka till att skapa win-win-interaktioner och ett kraftfullare resultat av det gemensamma samarbetet.

Att bevara förtroendet och trovärdigheten i en allmänning kan vara synnerligen svårt. Särskilt i en tid av snabba förändringar och om man har en överhet som griper in i övermått. Att finna vägar ut ur de sociala dilemman som kan uppstå genom den sociala accelerationen kan då sätta hela den mentala skickligheten på prov. Detta kan innebära många ”missade straffar” som i sin tur kan väcka misstämning och göra att det skapas motsättningar och konflikter. Detta gör att de ”kontrakt” som behöver upprättas i dagens moderna ekonomi behöver vara mycket mer flexibla och se annorlunda ut än de som hittills präglat industrisamhället.

Det måste därför i dessa nya kontrakt formuleras indikatorer för risken att förändringar i omständigheter gör att de inte kan hållas. Dessa indikatorer måste var och en kontraktspartner vara uppmärksam på och det måste anges vad som bör göras och omförhandlas om sådana symptom visar sig. Det gäller också att bygga ett Early Warning System (EWS) för uppkomsten av win-lose-interaktioner. Det behöver därför skapas en helt annan accept än i dag för att sådana nödvändiga avsteg från kontrakten skall kunna uppmärksammas, diskuteras och redas ut. Detta är särskilt betydelsefullt för att bygga förtroende mellan aktörerna i den lokala ekonomin och är därför principer som redan i dag tillämpas i denna.

Det är för övrigt ovanstående skicklighet – vid sidan av spelskickligheten – som skiljer ett framgångsrikt fotbollslag från ett annat.

Referenser

Votinius S (2004): Varandra som vänner och fiender – En idékritisk undersökning om kontraktet och dess grund. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposium.

Whitaker D S, Whitaker G (1997): Kurt Lewin. His Dynamic and Force Field Models in Contemporary Research, Management and Practice. Abonnemangsrapport 61. Onsala: Samarbetsdynamik AB. Kan laddas ner från http://www.samarbetsdynamik.se/images/dokument/R61w.pdf

image_pdfPDF -generering fungerar inte för tillfälletimage_printUtskrift är däremot ok
Om admin 20 Artiklar
Bengt-Åke Wennberg Organisationskonsult och utforskare av fenomenen organisering och samverkan sedan 1963. Grundare av företaget Samarbetsdynamik AB

Kommentera gärna denna artikel

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.