Det finns en skillnad mellan real och finansiell ekonomi

Den finansiella ekonomin har fått allt för stort inflytande. Nu är det dags att satsa på den reala ekonomin – transaktionsekonomin.

Brussels, Belgium- July 27, 2014: Flea market at Place du Jeu de Balle in Brussels. The market takes place daily and is popular among local people and tourists.

Jag har märkt att många diskussioner om den lokala ekonomin präglas av missmod och uppgivenhet. Politiker tror att denna kan botas med mer bidrag och pengar. Problemet för aktörerna i den lokala ekonomin verkar emellertid vara att dagens samhällsdiskussion och ekonomiska förhållanden styrs av, institutionella och språkliga mönster från industrisamhället trots att de förhållanden som då fanns inte längre är relevanta.

Detta gör att ekonomin inte fungerar så som det en gång var tänkt. Detta gör också att inte heller de politiska insatser som görs får den effekt man hoppas på. För att bryta denna situation måste var och en som agerar i den lokala ekonomin sätta sig in i hur det nuvarande systemet fungerar. Först då kan man undvika att bli offer för det. Jag skall i denna artikel sammanfatta hur jag har förstått situationen.

Det finns en skillnad mellan real ekonomi och finansiell ekonomi. Med real ekonomi menar jag den ekonomi som skapas genom utbyten människor emellan och där pengar används som betalningsmedel. Ibland kallas denna ekonomi också för transaktionsekonomin. Denna sorts ekonomi är förstås central för medborgare i en lokal ekonomi. Med finansiell ekonomi menar jag den ekonomi som styrs av affärer, manipulationer och utbyten av kapital och pengar som sådana. Dessa två ekonomier måste gå i takt och stödja varandra. Det gör de inte i dag. De avlägsnar sig istället i rask takt från varandra både praktiskt och tankemässigt. Detta dränerar den lokala ekonomin.

Transaktionsekonomin är intressant av det skälet att den påverkas av tillgången på pengar i det lokala systemet. Pengar skapas i dag genom bankernas utlåning men fastnar vanligen i det finansiella systemet och bidrar därför inte till en förbättring av den lokala ekonomin. En komplikation för finansmarknaden är de kryptovalutor som nu introduceras – exempelvis bitcoin. Dessa ökar tillgången på betalmedel i systemet utan att det genereras ett större värde. Intensiteten i den lokala ekonomin kan också ökas genom att man ökar transaktionshastigheten. Genom att pengar cirkulerar snabbare så ser det ut som om det fanns mer av dem. Detta fick vi klart för oss genom vårt samarbete med nu bortgångne folkbildaren Torbjörn Fjällström som engagerade sig i att försöka rycka upp Rinkebys ekonomi genom att skapa förutsättningar för att behålla penningmängden och öka transaktionshastigheten inom stadsdelen.

Kretsloppet i den lokala ekonomin försvagas om pengaströmmar flyttas bort ur den och ”låses in i” den finansiella sfären. Den finansiella sfären kan i detta avseende betecknas som en makroekonomi och den reala lokala ekonomin som en mikroekonomi. Makroekonomin dränerar då mikroekonomin. Denna dränering av mikroekonomin sker både genom att storföretag bufferterar och investerar vinstmedel i ”fasta värden”, gör vinstuttag till aktieägare och genom att staten beskattar aktörerna. Obalansen mellan de två ekonomiska strukturerna verkar vara en av orsakerna till de kriser om drabbat oss. En viktig anledning till obalansen är att det makroekonomiska agerandet ofta motiveras med analyser som bygger på föreställningar och tankegods som vi ärvt från industrisamhället. Sådana resonemang blir meningslösa i en mikroekonomi. Denna växande klyfta i tankegodset skapar stora problem för den lokala ekonomin. Några exempel:

  • tillväxt av BNP är ett olämpligt mått på välstånd och lycka. Detta var ok i början av industrisamhället för alla länder men har i dagens utvecklade länder inte alls samma betydelse som det hade förr. Tillväxt av BNP genom ökad penningmängd utan mostvarande värdeökning kan numera till och med vara oönskad.
  • ekonomiskt välstånd och tillväxt, så som det mättes i går och mäts i dag, kan inte förbättra nödvändiga lokala erbjudanden som god skola, vård och omsorg och annan social service för medborgarna eftersom centrala pengar likriktar utbudet och förhindrar den nödvändiga lokala anpassningen. Genom att de politiska regleringarna ökar går de två bedömningssystemen tvärs emot varandra. Paradoxalt nog så dränerar då en bättre makroekonomi (när överheten får mer pengar att göra reformer för) möjligheterna till att skapa en fruktbar mikroekonomi (där aktörerna själva har kontroll över sin tillvaro).
  • ”kassalådan” där staten eller andra överordnade organ samlar pengar på hög för att dela ut till medborgarna är en gammal och föråldrad bild av hur sambandet mellan makro och mikro i realiteten ser ut. Denna bild missgynnar deltagarna i den reala ekonomin på bekostnad av deltagarna i den finansiella. Fokus läggs då på kapitaltransaktioner snarare än utbytesrelationer. Detta medför en osynlig och obeveklig förskjutning av makt från gräsrötterna till toppen.
  • genom den förskjutning som skett mellan produktion av varor och produktion av tjänster så har betydelsen av den reala transaktionsekonomin ökat kraftigt.  Arbete byggt på tjänster har kraftigt ökat i betydelse. Samtidigt har övrflyttningen av fokus till den finansiella ekonomin blockerat en utveckling av transaktionsekonomin eftersom möjligheterna att få ut mer ”vinst” per arbetad timme när det gäller tjänster är betydligt mer begränsad än när det gäller varor.
  • övergången till det postindustriella samhället har av detta skäl inneburit en kraftig förskjutning av arbetade timmar mot det som ibland kallas den ”blå och vita” sektorn. Blå sektor är den ekonomi och det arbete som kan hänföras till offentliga verksamheter – exempelvis vård, skola och omsorg. Vit sektor är den ekonomi och det arbete som kan hänföras till självorganiserat och idéellt arbete. Som en ytterligare post tillkommer så kallat självorganiserat och obetalt arbete – exempelvis vård av anhöriga som är av stor betydelse för välfärden. Dessa ekonomier blir en slags restpost som får allt mindre relativa resurser när den finansiella (makro)ekonomin växer.
  • den överflyttning av obetalt och ideellt arbete till betalt arbete som nu sker medför att de principer och regelsystem som är anpassat för utbyte och produktion av varor plötsligt skall tillämpas på helt andra förhållanden än systemet var avsett för. Detta begränsar möjligheterna att använda arbetsinsatserna effektivt och göra det möjligt för de aktuella verksamheterna att utvecklas. De som engagerar sig i den nya typen av aktiviteter har inte heller någon självklar plats de institutionella förhållanden som etablerats som en konsekvens av industrisamhället.
  • löner och ersättningar tillhör den reala ekonomin. Förskjutningen mot en allt större betydelse för den finansiella ekonomin medför också att denna del av ekonomin får allt mindre utrymme – främst beroende på att ersättningarna för arbetade timmar kräver allt större transaktionssummor. Begränsningen av ”pengar” för utbyten i transaktionsekonomin innebär därför en ständig försvagning av ersättningen för arbetstid i jämförelse med de möjliga spekulativa finansiella vinster som kan göras av den finansiella ekonomins aktörer.  Om inget görs kommer det därför att uppstå en proletarisering av våra lokala ekonomier.
  • strävan mot vinst i kapitalsektorn blir allt mer meningslös eftersom man i dagens samhälle betraktar andra värden än materiella tillgångar som viktiga tillgångar som inte kan mätas i pengar som ­exempelvis kunskap och det som kallas intellektuellt kapital. Det sker därför kraftiga men osynliga förskjutningar i de maktförhållanden som präglade industrisamhället. Obalansen mellan maktcentra skapar intressekonflikter och motsättningar som motverkar en ökad produktivitet.
  • penningtillgången och penningpolitik bygger för närvarande på att tillgångar och kapital kan knytas till materiella förhållanden. Dessa är i sin tur knutna till produkter, varor och fasta installationer. I den reala ekonomin så som den utvecklats i det postindustriella samhället blir emellertid människor allt dyrare och varor och industriella tjänster grundade i avancerad teknik allt billigare. Det finns därför inte tillräckligt med lokalt lönsamma projekt att investera dem i. Aktivitetsmönstret i de ekonomiska transaktionerna förskjuts som en följd av detta från människoknutna utbytesaktiviteter till automatiserade och självorganiserade aktiviteter och till etablerandet av globala servicekedjor.
  • det sker därmed också en ständig utfasning av för människor viktiga service- och tjänsteverksamheter. Sådana verksamheter lönar sig allt sämre så som de ekonomiska kalkylerna vanemässigt görs. Det hjälper inte att dessa verksamheter görs offentliga då offentliga åtaganden måste bedömas efter samma ekonomiska kriterier som de privata.

Ovanstående svårigheter är naturligtvis inte möjliga att lösa inom en begränsad lokal ekonomi. De kräver andra och mer omfattande åtgärder. Vad som däremot kan åtgärdas är att på olika sätt – trots den makroekonomiska trenden – värna om de lokala verksamheter som riskerar att bli utfasade. Detta kan åstadkommas genom ett bättre lokalt samarbete i vilket man förstår och uppskattar värdet av sådana lokala verksamheter och som Torbjörn Fjällström anstränger sig att behålla penningmängden lokalt och snabba upp transaktionshastigheten.

 

Referenser

Cervanka A (2012): Vad är pengar? – Allt vad du velat veta om världsekonomin men inte vågat fråga om. Stockholm: Natur och Kultur

Ingelstam L (2007): Ekonomi på plats. Centrum för kommunstrategiska studier CKS, Linköpings universitet, Campus Norrköping.

Lovén L (/Behovet-av-en-annan-ekonomi-121213.pdf

En intressant redogörelse för penningens och bankernas roll i transaktionsekonomin – det vill säga snarare hur den finansiella ekonomins negativa effekter kan oskadliggöras genom lokala valutor – ges också av

Lovén L (2016):  Bitcoin – en finansiell revolution. Malmö;  www.blockkedjan.se

 

image_pdfPDF -generering fungerar inte för tillfälletimage_printUtskrift är däremot ok
Om admin 20 Artiklar
Bengt-Åke Wennberg Organisationskonsult och utforskare av fenomenen organisering och samverkan sedan 1963. Grundare av företaget Samarbetsdynamik AB

Kommentera gärna denna artikel

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.