Hur det sociala kapitalet kan stå pall mot den globala ekonomins krumsprång

Dagens trygghet ligger inte bara i att man har pengar att röra sig med. Den ligger ocså i ett "schysst" bemötande. Satsa på självständighet, integritet och kompetens.

Då ekonomiska ”satsningar” politiskt sett verkar vara det medel man har för att lösa olika problem kommer den lokala ekonomin den närmaste framtiden att få ett stort tillskott av ekonomiska bidrag. Den fråga som då blir aktuell för aktörerna i den lokala ekonomin att noga överväga och överlägga om är hur dessa medel bäst kan användas och vad man gemensamt skall stödja. I sådana samtal är det särskilt viktigt för aktörerna att göra sig en bild av hur en lokal ekonomi fungerar i förhållande till makroekonomin. De intervjuer, erfarenheter och studier som vi gjort av denna fråga skall vi försöka sammanfatta i denna artikel.

Den neoklassiska nationalekonomin utgår från att konkurrens driver fram de mest lönsamma och effektiva verksamheterna på marknaden. Enligt denna modell förutspås att just lönsamma producerande verksamheter är stabila och långlivade. Sett ur den lokala ekonomins, den enskilde medarbetarens eller medborgarens perspektiv är emellertid en anställning i dessa inte långsiktigt säker, även om den verksamhet vederbörande för tillfället arbetar i är lönsam och produktiv. Det kan till och med vara tvärtom.

I den globala finansiella ekonomin kan nämligen lönsamma och effektiva verksamheter mycket väl köpas upp och av strategiska skäl flyttas – av det enkla skälet att utomstående aktieägare och andra investerare, som inte tillhör den lokala ekonomin, tror dem om att kunna utvecklas bättre på annat håll och under andra förutsättningar. Makroekonomiska föreställningar om lönsamhet och effektivitet som den enda grunden för den lokala ekonomins stabilitet, och därmed de anställdas livskvalitet, måste därför ifrågasättas. Helt andra typer av resonemang av den typ vi utvecklat i vår rapport och här på hemsidan www.menvart.se behöver utvecklas. Låt oss först titta på hur det brukar vara.

Framgång när det gäller att erbjuda en produkt på marknaden som säljs i stor mängd brukar vara en framgångsfaktor i den neoklassiska nationalekonomin. Detta är en osäker väg till framgång om man ser till den lokala ekonomin eftersom denna typ av lönsamhet genom det språkbruk som är gängse bland investerare tilldrar sig stort intresse i den finansiella ekonomin. Sådana företag köps och säljs regelmässigt och dagens produktionsteknologi gör det ofta lätt att sätta upp produktion var som helst, alldeles särskilt om man ser arbetskraften som utförare och därmed utbytbara. Vill vi förstärka den lokala ekonomin behövs därför en annan bild av den lokala ekonomin som är mer relevant än den som finansiärer opererar med.

Vi har i våra uppdrag funnit att en bättre bild för att föreställa sig företags överlevnadskraft är att likna dess existens vid en djurarts överlevnad i en biotop. Verksamheter och därmed hela den lokala ekonomin tar sig en plats i ett socioekonomiskt system i vilken dess existens gynnas eller missgynnas genom hur det totala systemet fungerar.  I sådana system är det utbytet med omvärlden som är den centrala faktorn. Det är viktigt att förstå de faktorer som detta utbyte, just för den egna situationen, måste bygga på om man gemensamt inom den lokala ekonomin vill stödja – eller i varje fall inte äventyra artens existens i biotopen. Denna speciella aspekt av nationalekonomiskt tänkande brukar kallas systemekonomi. Här behövs en kort introduktion.

Företag växer in i sin plats genom de kontakter och relationer som skapas över tid. Problemet i lokala ekonomier är att när ett i trakten etablerat företag upphör kommer dess plats i det totala globala systemet att omedelbart tas upp av ett annat företag, som då naturligtvis inte behöver vara från trakten. Den tomma platsen upphör att vara tom i makroekonomin och möjligheten att lokalt ersätta företaget med ett annat likadant företag blir då lika med noll. Företag som en gång förlorats, precis som en art i en biotop, kan därför sällan vinnas tillbaka. Detta kan illustreras med två företag i Degerfors som vi haft anledning att studera. Det ena företaget är BUFAB Bulten Stainless AB och det andra är HANZA. Båda har funnits i Svartå, en liten ort i Degerfors kommun. BUFAB Bulten Stainless AB i startades när Jöns Eriksson Grubb 1658 erhöll sina privilegier. Ursprunget till HANZA startade genom kontakter med dåvarande Bofors AB.

Tillverkning och marknadsföring av skruv och bult påbörjades i Svartå redan 1895 och tillverkning av rostfria syrabeständiga fästelement startade 1947. Bulten Stainless har varit pådrivare när det gäller utveckling av produkter med allt bättre egenskaper. Under många år var man först med fästelement ”som inte fanns” – det vill säga produkter med hållfasthet långt över vanlig standard. Tack vare närheten och kontakterna med världsledande specialstålföretag fick verksamheten tidig kunskap om nya stålsorter. Produkterna är emellertid mumera en integrerad del av en större produktion och levereras vanligen till stora projekt. Detta har gjort att det blivit viktigt med integrationen i andra produktions- och distributionsprocesser. Dessa drivs av helt andra och större företag än som var fallet tidigare. Bulten Stainless AB köptes därför upp och ingick av strategiska skäl i ett större säljbolag BUFAB, som satsade på det som kallas lean produktion. Bulten Stainless AB i Svartå blev då bara en del i kedjan. Verksamheten i Svartå blev då begränsat till lagerhållning och produktion av enkla detaljer. BUFAB är introducerat på börsen och byter ägare i snabb takt vilket gör att det avancerade företag som en gång startades i Svartå inte längre finns kvar.

Ursprunget till HANZA var en avknoppning av Bofors försök att bredda sitt sortiment mot sjukvårdsområdet. Med tiden visade det sig precis som för BUFAB att produkterna kom att ingå i allt mer komplexa sammanhang. Då skapades av HANZA:s grundare en synnerligen modern form av affärsverksamhet, som drar nytta av den teknologiska utveckling som skeri dag nämligen:

  • Produkterna blir allt mer ”intelligenta” vilket innebär att de allt oftare styrs av kretskort och elektronik.
  • Det ökade beroendet av elektroniska kretsar gör den totala designen mer komplex genom att man måste ta hänsyn till elektriska fält etc.
  • Produkterna blir allt mindre och lättare vilket ställer ökade krav på material och toleranser.
  • Produkterna innehåller allt fler delar som skall fungera ihop vilket ställer högre krav på precision.
  • Produkterna innehåller delar och material som måste hämtas från många källor vilket ställer högre krav på logistik och materialhantering.

Precis som i fallet BUFAB visade sig det mest effektivt att produktionen flyttades dit där den kunde utföras billigast. Kärnan i HANZA:s verksamhet blev då istället att erbjuda konsultation till större kunder genom att hjälpa dem att analysera deras produktionsstrategier. Detta blev en tjänsteverksamhet som byggde på HANZA:s duktiga produktionskonsulter. Verksamheten har därefter, som en stöd till kunderna och konsulternas rådgivning, organiserat en service av många små lokala produktionsenheter som medverkar till att kunden kan förverkliga de rekommendationer som konsulterna ger. I början förlitade man sig på de mindre företag som redan fanns, som exempelvis Hanza i Svartå. Just nu är man emellertid inbegripen i en stor omdaningsprocess där dessa mindre enheter skall samlas i kluster för att varje serviceleverans skall kunna effektiviseras. Det avancerade rådgivningsarbetet samlas centralt. Enheter läggs därför ner och andra enheter köps upp. Produktionen i Svartå finns inte mer.

Vad som hände i BUFAB och i en mer avancerad form i HANZA verkar vara den riktning, som dagens affärsverksamhet driver åt. Affären för dessa globala företag ligger således inte längre bara i produkten utan också i tjänsten – det vill säga i servicen till kunden. Men det handlar inte bara om service. Det vill säga att utföra något för kunden. Det handlar också om – som visas av HANZA – att bidra till att kunden själv bättre kan utföra något som kunden vill utföra. Man erbjuder därmed en helt annan typ av bruksvärde till kunden. Man kan skulle med en ordvits kunna kalla det värde som erbjuds kunden för ett ”brukar-värde”. Detta skiljer sig från nartionalekonomins bruksvärde. Detta nya värdebegrepp ingår ännu inte i den klassiska nationalekonomin även om värdet, som Hansa demonstrerar, fungerar i praktiken. Allt talar för att det är just detta värde – ett medskaparvärde – som är ett helt nytt och ännu obeaktat bidrag till ekonomin. Detta värde borde kunna exploateras i en bruksort som Degerfors.

Vi menar att man i den lokala ekonomin, precis som när man diskuterar mångfald i naturen, måste finna former för att värna om existensen av alla de olika innevånare och unika företag som finns i denna ekonomi och förstå hur den lokala affärsmässiga biotop skall se ut i vilken individernas kompetenser och ekonomins verksamheter bäst kan utvecklas, överleva och växa. Vi ror att medskaparvärdet är centralt. Man kan både öka medskaparvärdet inom verksamheterna, mellan verksamheterna sinsemellen, mellan den lokala ekonomins verksamheter och externa kunder etc. Om medskaparvärdet ökas så förbättras välfärden. Här krävs innovativa idéer av samma slag som BUFAB och HANSA visat på.

De intervjuer vi gjort visar således att stödet till företagandet i en liten lokal ekonomi inte bara i första hand bör ta fasta på uppfinningar och affärsidéer som kan exploateras storskaligt och därmed ge stora vinster.  Öppnandet av nya marknader exempelvis i EU, och givetvis i Asien, kräver att man finns på plats där med produktions-, sälj- ochdistributionsenheter. Detta kräver i sin tur investeringar och resurser. Det skapas därmed ett naturligt behov av att överlämna en komplicerad produktion och logistik till någon annan och mer global aktör som kan sköta den. Detta är bra för makroekonomin men mindre bra för den lokala ekonomin.

Samtalen i den lokala ekonomin bör därför främst syfta till att generera det sociala kapital som gör att företag och människor ständigt blir allt mer kompetenta att självständigt ingå i de allt större globala processerna så att de, om det går bra, snabbt kan ta sig ur sitt allt större beroende av att de skall utvecklas till ett större företag. Om man blir beroende av storskalig drift tvingas företaget sannolikt att flytta från orten. Vill man bevara företagen på orten bör man därför satsa på sådant som de ”stora” företagen inte klarar av. Man bör då hjälpas åt att stödja innevånarna i den lokala ekonomin att ägna sig åt sådant man lokalt är bra på, intresserad av och kunnig i. Framgångsfaktorn är då att man i en lokal ekonomi är mer ihärdig, tålmodig och envis och har ett bättre samarbete med varandra. Stabiliteten bygger på att man vill bo kvar i bygden. Det visar sig också att medarbetare i små lokala företag kan ägna betydligt mer energi åt sin kompetensutveckling än anställda i storföretag som på grund av sin struktur tvingar sina medarbetare att ägna sig åt mer repetitiva och begränsade uppgifter.

Referenser

Det systemekonomiska resonemangen finns företrädda och lättbegripligt förklarade i Lars Ingelstams texter som man finner på www.lars.ingelstam.se. Texten här bygger på tre av hans bloggar

Ekonomism mot gemenskap: http://lars.ingelstam.se/?p=189

Ojämlikhet bortom Piketty: systemekonomiska iakttagelser. http://lars.ingelstam.se/?p=203

Global ojämlikhet som systemekonomiskt problem: http://lars.ingelstam.se/?p=205

Se också vår rapport om Svartå som kan laddas ner här.

image_pdfPDF -generering fungerar inte för tillfälletimage_printUtskrift är däremot ok
Om admin 20 Artiklar
Bengt-Åke Wennberg Organisationskonsult och utforskare av fenomenen organisering och samverkan sedan 1963. Grundare av företaget Samarbetsdynamik AB

Kommentera gärna denna artikel

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.