Radikalare analyser, ökat lokalt engagemang och övergång till brukarsamhälle

Slutsatser från ett nu avrapporterat projektarbete

Arbetslivet är fullt av exempel på insatser som haft orimligt liten effekt. Inom projektet ”Toppa Laget” hyste man oro för att de av regeringen subventionerade anställningarna inte skulle lösa det långsiktiga problemet. Om den lokala ekonomin inte växer behöver ju de på subventioner anställda personerna friställas igen.

Många reformer bygger på tanken att om bara en person får in en fot på arbetsmarknaden så löser sig personens medverkan i arbetslivet även på lång sikt. Om detta antagande inte stämmer så skapar reformer med subventionerade anställningar allvarliga svårigheter. Vi skulle då få ett ständigt B-lag eller också tvingas övergå till en planekonomi där staten permanent stod för fiolerna. Man frågade oss därför: ”Hur har ambitioner och krav på individen i arbetslivet ändrats under era femtio år som organisationskonsulter och forskare”.

För att försöka svara på frågan om effektivare modeller för matchning mellan arbetssökande och arbetsgivare, subventionerade anställningar och traditionella utbildningssatsningar kunde förväntas lösa problemet gjorde vi en sammanställning av våra erfarenheter av arbetslivets förändring. Våra slutsatser blev radikala. Det är dessa slutsatser som redovisas i rapporten ”Enkla jobb – svåra avvägningar”. En rad utforskande samtal och work-shops har genomförts inom ramen för projektet och har stött resonemangen.

En grundläggande slutsats är att alla övergripande insatser måste ta hänsyn till de stora olikheter som finns mellan olika företags och regioners förutsättningar för att involvera ytterligare medarbetare i arbetslivet.  Detta innebär i praktiken att lösningarna måste växa fram i samarbete med de lokala aktörerna inom ramen för den lokala ekonomin. Frågan är då vad som centralt kan göras för att underlätta för sådana lösningar att växa fram. Vår analys visar att många av de insatser som bygger på ”modeller” hindrar det som lokalt måste göras. Anledningen är den komplexitet som dagens arbetsliv uppvisar. Etablerade modeller för styrningen försvårar möjligheterna att hantera komplexiteten. Det blir därför viktigt att inledningsvis fastställa vad som inte skall göras för att inte slösa med resurser och förvärra situationen. I rapporten presenterat ett så kallat möjlighetsfält – se bilden. Genom att veta vilka satsningar som inte kommer att hjälpa, öppnas möjligheter för att resonera om och skapa sådant som istället kan ge effekt och bidra till en positiv utveckling. Några exempel från rapporten:

  1. Med effektivare matchning kan man exempelvis komma en bit på väg. Håller man emellertid fast vid organiseringsprinciperna från industrisamhällets och tror att ett ökat antal utbildningsplatser i så kallade bristyrken löser problemet så försvårar man en snabb integrering. Dessa utbildningar tar ofta flera år att genomföra. Risken är stor att konjunkturen vänt – eller att arbetsmarknaden fått helt andra fokuspunkter – när de nyexaminerade äntrar arbetsmarknaden. Många utbildningar blir dessutom alltför abstrakta för att erbjuda individen möjligheter att bidra i en konkret praktisk verksamhet. Vi har funnit att arbetslivets förskjutning mot komplexitet och mot allt bredare och integrerade arbetsuppgifter innebär att större delar av utbildningsinsatsen måste förläggas på arbetsplatsen och ingå i jobbet. Detta lägger ett ökat ansvar på företag och arbetsgivare själva. De resurser som idag läggs på skolor och externa utbildningsinstitutioner behöver således överföras till företagsinterna handledningsresurser.
  2. Vi har i denna utredning också fokuserat på vad som skulle kunna öka intjäningspotentialen i den lokala ekonomin. Det verkar som om möjligheten att betrakta sin verksamhet i termer av en tjänst som underlättar för kunden att själv skapa sig det värde som denna vill ha, kan öppna för nya lösningar. Det handlar då inte bara om bruksvärde och service utan om att verksamheter tillsammans med sina kunder kan skapa ett ökat brukar-värde för just för dem.
  3. Problematikens omfattning innebär att lösningar inte kan vara ett enskilt problem för en enstaka verksamhet eller företag. Små företag växer inte i dag så att de kan bli stora. En grundläggande förutsättning för att det lokala samhället skall kunna hantera dagens utmaningar är stället att aktörerna i den lokala ekonomin hittar samarbetsformer över dagens gränsdragning så att de gemensamt både kan stabilisera och samtidigt expandera ”flödet av pengar in till lokalsamhället”. Det gäller att gemensamt bevara den ekonomiska styrkan i lokalsamhället så att viktiga delar av det inte ”flyttar ut”.
  4. Det har också tydligt framkommit att de möjligheter som ett litet företag har att ”outsourca” några av sina uppgifter till ytterligare personer mycket sällan räcker till en heltid. Kanske bara till en bråkdel av en heltid. Därför måste man sannolikt börja tänka i termer av att flera arbetsplatser går samman om att anställa en person. Kanske måste denna person, som då nyrekryteras, tänka sig att i varje fall inledningsvis ha uppgifter som sinsemellan är av väldigt olika karaktär. Nya stora och svåra frågor uppstår. Exempelvis på vilket sätt man kan formulera ett relevant ”arbetsgivaransvar” och genom olika kontrakt garantera den långsiktighet som krävs för att uppfattas som etiskt försvarbart i dagens samhälle.
  5. Subventionerade löner i ett företag riskerar också att rycka undan marknaden för andra företag som redan finns i området. Det krävs därför också dialoger och samarbetsformer för att undvika att ”den ens bröd blir den andres död”. De pengar som tillförs den lokala ekonomin genom subventioner måste slussas in i så kallade vinna-vinna-lösningar så att kraven på konkurrens på lika villkor upprätthålls.
  6. Dagens företag – i varje fall de som formar en lokal ekonomi som Degerfors – är mycket ansvarstagande gentemot sina anställda. De kan inte tänka sig att anställa någon bara för att sedan avskeda denne när subventionerna upphör. Därför måste de central insatser som övervägs också påverka sannolikheten för att intjäningspotentialen skall öka tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt.

Rapporten innehåller många liknande resonemang – och ett antal konkreta exempel som visar hur man kan arbeta inom det möjlighetsfält som redovisas i bilden.

Rapporten kan laddas ner här.

image_pdfPDF -generering fungerar inte för tillfälletimage_printUtskrift är däremot ok
Om Monica Hane 18 Artiklar
Monica är delägare i Samarbetsdynamik, är docent i tillämpad psykologi och har arbetat med samarbets- och psykosociala frågor sedan 1970.

Kommentera gärna denna artikel

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.