Komplexitetens natur

I en komplex kontext är det inte möjligt att förutse ett bestämt utfall av de åtgärder man vidtar. Ett system blir komplext när många påverkande element, som kan agera slumpmässigt, är tätt länkade till varandra. De påverkar då varandra på ett oförutsägbart sätt och utfallet blir obestämt. Komplexitet är således kopplat till en stor inre variation.

När systemet består av mänskliga individer så kan denna inre variation både vara en nackdel och en fördel. Om det inte går att förutse individernas agerande blir utfallet obestämbart. Om emellertid den yttre kontexten är komplex och svårbestämbar så blir den inre flexibiliteten en fördel eftersom de aktuella aktörerna genom sin samverkan då kan finna intelligenta sätt att hantera den.

Dagens medarbetare måste på grund av vår tids sociala acceleration se sig som personligen ansvariga för sitt eget liv på ett sätt som människan inte tidigare gjort i historien. Dagens människa behöver aktivt kunna forma sin egen värld och känna stolthet över egna initiativ. Denna inställning gör att dagens människa har större förutsättningar än gårdagens att tillsammans med varandra hantera komplexa kontexter.

Den som är välinformerad följer gärna bestämmelser som uppfattas som trovärdiga. Dagens medborgare vill emellertid i högre grad än gårdagens självständigt styra och planera sina liv. Att acceptera paternalism och oreflekterat och blint lyda order är inte ett alternativ.

Ovanstående förhållanden skapar en ökad komplexitet i samverkansmönstret som inte fanns i tidigare samhällen och arbetsorganisationer. I dessa kunde medarbetare anpassa sig till redan från början etablerade regelsystem och policies. I det moderna arbetslivet måste istället arbetssätt och organisation underlätta att man kan förlita sig på medarbetarnas egen förmåga att samordna sig med alla andra.

De svårigheter som aktörerna i dagens mikrosystem numera måste bidra till att lösa kan vara av olika slag. David Snowden har karaktäriserat dem i Cynefin. Cynefin består av fyra fält som beskriver olika kontexter. Dessa olikheter kan klassificeras som enkla, komplicerade, komplexa och kaotiska.

Man kan som aktör medverka i ett skeende där bidraget begränsas till att man kan följa en given regel eller instruktion. De flesta industriarbeten under nästan hela 1900-talet var av denna karaktär. Vad som då krävs är ett visst praktiskt handlag, muskelkraft eller uthållighet. Det arbete som skall utföras upprepas på liknande sätt från gång till gång. Arbetet kan planeras i förväg och respektive roller kan definieras en gång för alla.

Detta kallar Snowden för en enkel kontext. Ett exempel på en sådan kontext är det löpande bandet.

Toyota lyckades vid slutet av 1960-talet dramatiskt höja kapaciteten och den kollektiva intelligensen genom att använda samma produktionslina för att samtidigt tillverka helt olika modeller. Varje modell representerade ett typfall som aktörerna kunde lära sig att hantera och som linan strukturerades för att åstadkomma. Man utnyttjade då den flexibilitet och variabilitet som kunde skapas i (genom ??) samarbetet.

Det krävdes emellertid en avsevärd produktionsteknisk kompetens för att räkna fram typfallen. Det krävdes också med tiden en allt större skicklighet och mental kapacitet hos aktörerna när det gällde att gripa in på rätt sätt vid rätt tillfälle. Det visade sig snabbt att denna kompetens bara kunde vinnas genom att aktörerna aktivt medverkade i utvecklingsarbete, problemlösning, uppföljning och analyser. Genom sin medverkan kunde de övas in i typfallen.

Så länge typfall kan identifieras och beskrivas kan i princip alla tänkbara typfall förplaneras. Resultatet kan systematiskt följas upp och analyseras. Förutsättningen för ett bra resultat är emellertid att aktörerna är väl införstådda med den samverkan som krävs och vilka olika moment som behöver utföras av vem i de olika fallen.

Snowden kallar denna kontext för komplicerad. Problemet är att antalet typfall i praktiken snabbt kan bli så många och så unika att de inte längre kan identifieras, analyseras och läras in. En annan komplikation är att aktörer i dagens arbetliv samtidigt verkar i många olika mikrosystem och tvingas prioritera mellan dem. De kan inte alltid välja att agera optimalt. Då skapas en komplexitet.

Till skillnad från förr är det således i dagens arbetsliv inte särskilt ofta som aktörerna kan luta sig tillbaka på redan fastställda rutiner. Även om situationerna inte alltid varierar dramatiskt måste en aktör ständigt anpassa sig till nya förhållanden och analysera skeendet medan det pågår. Samspelet kan därför inte förplaneras, regelstyras och följas upp som tidigare. Snowden kallar denna kontext för komplex. Hanterandet av komplexa situationer kräver kollektiv intelligens. Resultatet av samspelet blir då beroende av hur väl aktörerna kan bedöma de samlade konsekvenserna av vad de gör i stunden.

I en kaotisk kontext saknar aktörerna möjligheter och förmåga att förstå och påverka det som händer. Den fria energi som finns i systemen kan inte tyglas. Samspelet får ett oberäkneligt och totalt oförutsägbart förlopp. Aktörerna blir offer för omständigheterna. Den kollektiva intelligensen är utraderad. Vi kan identifiera många sådana tillfällen i mänsklig samverkan allt från lokala konflikter till fullskaliga krig.

 

image_pdfPDF -generering fungerar inte för tillfälletimage_printUtskrift är däremot ok
Om admin 20 Artiklar
Bengt-Åke Wennberg Organisationskonsult och utforskare av fenomenen organisering och samverkan sedan 1963. Grundare av företaget Samarbetsdynamik AB

Kommentera gärna denna artikel

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.