Reform-strategins dilemma

Tron på att det alltid finns övergripande lösningar som skulle kunna fungera är en konsekvens av det tankemönster – det paradigm – som växt fram under den industriella epoken.

Tankemönstret i vilket individen styrts av krafter utanför denne har en lång historia. Fram till nutid har den enskilda människans egna initiativ haft ganska liten betydelse i förhållande till kollektiven. Istället har det handlat om familjen, gruppen, klanen, rollen, platsen i samhället och samhällets förväntningar.  Därför är det nästan som att svära i kyrkan att hävda att samhället måste ses som ett antal mikrosystem och ett nätverk av självständigt handlande subjekt, där var och en individ har egna unika mål och värderingar.

Någon sammanhållande plan eller ideologi för alla dessa olika individer och grupper kan inte skapas. En sådan för alla gemensam ideologi eller samhällssyn är inte realistisk. Därför måste det gamla paradigmet revideras. Nya kunskaper som i stället utgår från samspelets komplexitet måste genereras.

Den ökande självständigheten gör att samtal och utredningar blir förvirrande om man i dagens arbetsliv fortsätter att använda den gamla industrialismens tankemönster. De slutsatser man drar om vad som kan fungera och vad som inte kan fungera blir orealistiska. En direkt följd av reform-strategin är att analysen av situationen och kontexten begränsas till att fastställa om det är fel på modellen eller på de aktörer som av olika skäl inte förmår följa den. De ideologier och modeller som förs fram kan naturligtvis vara både insiktsfulla och välgrundade. De är emellertid alltid förenklingar och approximationer av den verklighet som varje aktör möter och som är mycket mer komplex än debattörerna vill erkänna.

Om kartan och terrängen inte stämmer överens försöker man i detta fall ändra på terrängen. När det inte fungerar som tänkt så försöker man tvinga, muta eller övertyga de aktörer som är berörda. Dilemmat är då att sådana åtgärder minskar den kollektiva intelligensen och begränsar den frihet som är nödvändig för att lösa komplexa problem och gör därmed situationen värre. Den kritiska frågan är istället vilka interventioner som kan göras för att bidra till en ökad kollektiv intelligens.

 

image_pdfPDF -generering fungerar inte för tillfälletimage_printUtskrift är däremot ok
Om admin 20 Artiklar
Bengt-Åke Wennberg Organisationskonsult och utforskare av fenomenen organisering och samverkan sedan 1963. Grundare av företaget Samarbetsdynamik AB

Kommentera gärna denna artikel

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.