De snabba förändringar på alla områden som vi i dag upplever skapar en enorm osäkerhet när det handlar om hur vi skall förhålla oss till varandra. Alice Teodorescu skriver i GP den 30 mars att kappvändandet skapar godtycke.
Hon ger ett antal exempel på hur mediadrev medfört att betydelsefulla personer på något år kan byta åsikt och säga och göra något helt motsatt de tidigare förordat. För mig är slutsatsen glasklar.
Betydelsefulla personer sviker i dag sina egna ideal och de som är beroende av dem genom att böja sig för interna påtryckningar, opinionen eller mediadrev. De gör sådant som på ytan ser bra ut, följer konventionen och säger det som låter bra och passar deras åhörare – snarare än att de försöker hålla fast vid och i samtal med oss och varandra föra fram vad de ser som sunt och rätt.
En vänlig tolkning av deras beteende är att de inte vet bättre. De har inte förstått situationens allvar och det ansvar de behöver axla i den position som de har. De har vant sig vid att flyta ovanpå och plocka de lågt hängande frukterna. De är därmed distanserade från den verklighet som ”vanliga” människor möter och kämpar med för att solidariskt hålla samman familj, arbete och samhälle i den förändringens vind som blir allt starkare.
Kappvändarna har helt enkelt inte förstått kraften i den transformation från det gamla byråkratiska systemet till den professionalism som i dag pågår. Frågan är förstås hur länge ett samhälle i en tid av stark förändringsosäkerhet kan tillåta sig att på viktiga poster ha denna typ av personer. Det handlar inte om kompetens och skicklighet. Även den onde kan genomföra sin ondska med stor skicklighet och precision. Det handlar om något mycket djupare, nämligen förståelsen för ett samhälles etiska grundvalar och de tankesystem som växer fram ur dessa. Att vända kappan efter vinden är ett tecken på att man inte förstått kraften i den förändring som nu är på gång och inte heller bottnar i de resonemang som försöker förstå, förklara och hantera den.
Hitler kom till makten och fick gehör för sina fasansfulla idéer om att göra Tyskland stort igen på grund av två faktorer. Den ena var trettiotalets ekonomiska kris som skakade hela världen och den andra var en genial och kraftfull propagandainsats av Göbbels som var överlägsen allt annat som dittills skådats.
Vad som gör situationen så prekär att bägge ingredienserna finns i världen i dag. Ett svajigt finansiellt och ekonomiskt system med banker som inte längre lever upp till de förväntningar som ställs på dem och ett allt kraftfullare medialt system som ger makthavare och opinionsbildare stora möjligheter att påverka människors uppfattning om världen och de frågor som behöver debatteras. Risken är därför stor att vi precis som på 30-talet tappar taget och återfaller i gamla kända men destruktiva lösningar.
Många har emellertid under senare tid, ända sedan mer än trettio år, ägnat denna fråga stort intresse Paradoxalt nog vet vi därför mycket väl vad vi, var och en, måste anpassa oss till för att hantera dagens förändrade värld. De bakgrundsresonemang som just jag menar illustrerar behovet av en transformation från det gamla byråkratiska system som i dag allt mer visat sig olämpligt till en professionalism som har förutsättningar att hantera dagens nya krav finner Du på
https://prezi.com/view/yXxsd1glHJC5Thr9rUyM/
Jag är emellertid som sagt inte ensam. Området är väl beskrivet. Det går att lägga pussel med vad vi redan vet. Det är inte fråga om mer forskning eller teoretiska spekulationer. Det handlar om att ”få till det”. Frågan är om vi vill, kan och vågar. Kappvändarna gör det inte.
Denna text kan laddas ner som pdf här:
https://menvart.se/Filerpdf/2019-bloggar/Blogg190406.pdf
Referenser
Teodorescu A (2019): Kappvändandet skapar godtycke. Göteborg : GP 30 mars 2019.
Originalfil