I dag används fortfarande enkäter som underlag för bedömningar av hälsorisker i arbetsmiljön. Dessa började utvecklas i slutet på förra seklet. De första enkäterna byggde på behovet att snabbt och enkelt ersätta kliniska läkarundersökningar för att hitta grupper i arbetslivet som uppvisade överfrekvenser av olika symtom på arbetsrelaterad ohälsa.
Monica Hane ingick då i den forskargrupp vid Arbetsmedicinska kliniken i Örebro som redan i slutet av 70-talet utvecklade en enkät för att spåra grupper med tecken på påverkan på centrala nervsystemet. Det stora intresset för enkättekniken orsakades av upptäckterna vid kliniken att många vanliga organiska lösningsmedel i färger och lacker orsakade allvarliga neuropsykiatriska symtom hos vissa personer. Behovet att metoder för att genom företagshälsovårdens kartläggningar snabbt hitta personer som arbetade i miljöer där man av olika skäl inte klarade av att med personlig skyddsutrustning förhindra skadorna var akut.
Forskargruppen och Monica Hane utvecklade därefter enkäter som riktades både mot andra symtomkomplex och mot att kartlägga förekomsten av andra typer av riskrelaterad exponering. Aspekter av det som senare kallats organisatorisk och social arbetsmiljö ingick tidigt i en av dessa enkätmoduler (Berggren, Hane & Ekberg 1988).
Ett sammanhängande system av enkäter gick länge under namnet ”Örebroformulären” och bildade under flera årtionden basen i det som dåvarande Statshälsan kallade sin Basundersökning. Genom samarbetet med Stashälsan och senare Previa kunde efterhand ett omfattande referensmaterial byggas upp. Många andra företagshälsovårdsenheter använde också under många årtionden på liknande sätt Örebroformulären liksom den service med bearbetningar och referensvärden som erbjöds genom Stiftelsen för Yrkesmedicinsk och Miljömedicinsk Forskning och Utveckling i Örebro.
Den stora metodologiska svårigheten med enkätteknik ligger egentligen inte i att avgöra vilka frågor som är de mest relevanta att ställa för att bedöma hälsorisker. Att i ett samtal ställa den enkla frågan ”hur är det att jobba här” ger troligen alltid en säkrare och framför allt betydligt mer situationsanpassad och nyanserad bild av situationen – både vad avser riskfaktorer och hälsofrämjande – än vad en enkät kan ge.
Enkäter har dock fördelar när situationen är sådan att frågan behöver ställas samtidigt till stora grupper och man snabbt behöver ett underlag för att avgöra var riskerna förefaller vara störst och vilka åtgärder i vilka arbetsgrupper som då ska prioriteras. För en sådan bedömning är tillgången på referensdata helt nödvändig. Utan tillgång till stabila referenser till ”hur man brukar svara i olika grupper” kan det mycket väl bli slumpen som avgör prioriteringen av åtgärder.
Örebroformulären väckte även internationellt intresse både som delar i Nordiska ministerrådets arbete för att främja goda arbetsvillkor och av internationella forskare. Särskilt uppmärksammades att forskargruppen i Örebro lagt vikt vid att validera de olika enkäterna genom att i en och samma studie också undersöka samtliga deltagare med medicinska prover, psykologiska tester, samtal och intervjuer. Genom dessa valideringsstudier uppdagades att vissa frågor i enkäterna uppfattades på så olika sätt av olika deltagare att de antingen helt måste formuleras om eller att man åtminstone i sin tolkning av svaren måste ta hänsyn till den stora osäkerheten i hur frågan uppfattats.
Monica Hane har under senare år av dessa skäl och för egen del övergett frågeformulär som hjälpmedel i arbetsmiljöarbetet men har fortsatt att intressera sig för hur inom akademin och i branschen arbetat för att försöka hantera de i enkättekniken inbyggda svårigheterna och missvisningarna och för att bidra till att utveckla kvaliteten i tillämpningens olika steg.
Referens
Berggren T, Hane M, Ekberg K (1988): Stress at work. An interactive model for work environment analysis. I: Zenz C (red): Occupational Medicine. Principles and practical applications. Second edition. Chicago: Year Book Medical Publishers, Inc.