Det faktum att sociala skeenden uppstår som en konsekvens av individers agerande i sociala system i vilka vi alla ingår innebär att det som händer inte kan studeras och förstås utifrån systemet. Detta förhållande ledde Dorothy och Galvin Whitaker att forska med ett arbetssätt de kallade ”Research Partnerships”. Detta innebar att praktiker i de aktuella systemen och forskare samarbetade för att förstå det skeende som skapades.
Problemet för en praktiker är att det som händer alltid är unikt för situationen, förhållandena och de personer som deltar. När det berättas vidare – så som ofta görs i massmedia – blir sådana historier bara det som inom forskningen kallas ”anekdotisk evidens”. Denna typ av evidens kan sällan användas för att knyta samman flera olikartade fall och få en förståelse av dem. Därför är det svårt att komma till rätta med olika oönskade sociala skeenden även om de ytligt sett uppfattas vara likartade.
För att knyta samman och begripliggöra uppkomsten av många enskilda skeenden som verar vara likartade krävs en speciell teoribildning som kallas systemteori. Galvin Whitaker kallade sociala system för interaktiva då de verkade uppstå och återkomma som en följd av likartade samspelsfenomen om man använde systemteori. Skeendet kunde därvid ses som generellt trots att det ytligt sett tog sig helt olika former. Ett sådant interaktivt systemiskt fenomen var det som Galvin kallade win-win och win-lose. Utfallet av win-lose-interaktioner såg olika ut men de ledde till konsekvenser som alltid var negativa.
Det arbetssätt som tillämpades av Dorothy och Galvin Whitaker byggde således på utforskande samtal med de som medverkade i och skapade det aktuella samspelssystemet samtidigt som den övergripande analys de medverkade till att formulera tillsammans med deltagarna byggde på systemteori.
Denna text kan laddas ner som pdf här:
https://menvart.se/Filerpdf/Inkongruens/Research_partnerships2.pdf
Dorothy och Galvins beskrivning av sitt arbetssätt kan laddas ner här