När vi tittar tillbaka på en trettioårig yrkesverksamhet så finner vi att vi konsekvent har utgått från tanken på oss människor som aktörer i interaktion med varandra. Värdet uppstår genom samspelet som sådant. Denna utgångspunkt har också präglat våra uppdrag. Uppdragen har regelmässigt varit knutna till kunniga praktiker som tagit fasta på värdet och möjligheterna i denna interaktion.
Till vår förvåning har de ofta inte hos andra och hos ledningen fått gehör för sina insatser trots mycket goda utvärderingar. De har istället många gånger förlöjligats och sidosteppats. Vad som skulle kunna vara viktiga institutionella och organisatoriska förändringar för ökad välfärd har därmed blockerats.
Detta har upprört och frustrerat oss. Oförståelsen för de interaktiva fenomen dessa personer förstått har inte bara drabbat dem. Oförståelsen har också drabbat andra som har haft samma kunnighet och erfarenhet. Viktiga institutioner för människors livskvalitet har av detta skäl lagts ner och fått försämrade resurser. Den har också drabbat hela samhället som därmed fått en lägre välfärd.
Istället för att stödja arbetssätt och lösningar som kunnat ge resultat har samhället således introducerat meningslösa och kostsamma förändringsprogram byggda på olämpliga föreställningar som ytterligare dränerat våra knappa resurser. Också detta har upprört oss.
Oförståelsen för den tjänstedominenta logiken har så vitt vi förstår lett till en ond cirkel av allt sämre utbyte av människors insatser. Detta oroar oss.
Vinnovas rapport om den tjänstedominanta logiken kan laddas ner här.