Vi brukar säga att vi, när vi behandlar organisations- och samverkansfrågor, verkar gripa tag i Midgårdsormens svans. När vi börjar samtalen anser vi att våra påpekanden är självklara. De utgår från sådant som vi menar att alla borde känna igen – exempelvis att man kan bli sjuk av att bli kränkt i sin heder.
Men Midgårdsormen slingrade sig enligt sagan runt hela jorden. Att dra i dess svans är att försöka vända hela jorden kring sin axel. Det som verkade så enkelt att reda ut är förbundet med så mycket annat att det ibland verkar som om vi ville ändra hela världen. Allt blir förvirrat. I denna artikel beskriver vi med hjälp av Karin Johannissons begrepp “anomi” förvirringens rötter.