Det låter ofta som om planer och andra ekonomiska resonemang som ligger till grund för olika åtgärder skulle vara neutrala och värdefria. Det är i alla fall vad de utger sig för att vara. Författarna av sådana underlag har en ambition att beskriva “hur det är” och från detta urskilja de trender man tycker finns. Därmed har man också gett sin bild av vad man tror om hur det skall bli.
Denna bild är emellertid synnerligen subjektiv. I planen finns alltid människor. Planen tror sig forma handlingarna hos de människor man beskriver. De förväntas agera så som planen förutsätter för att logiken skall stämma. Vanligen blir detta en självuppfyllande profetia. Det spontana och kreativa hos människan dödas. I nedanstående artikel beskrivs ett mer rimligt resonemang baserat på Elinor Ostroms och Bo Rothsteins forskning.