Nya utgångspunkter för vetenskapande?

Det ifrågasätts i dag även inom forskarsamhället om det beprövade vetenskapliga sättet att närma sig vissa frågor är relevant. Detta gäller både naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Kritikerna – som alla är forskare – anser att man måste finna ett nytt språk och en ny praxis för att belysa frågor som i dag inte ges tillfredsställande svar. Vetenskap som håller fast vid en olämplig diskurs “tystar” snarare än befriar kunskapen.

I diskussioner med praktiker om humanistisk forskning har vi funnit att man – på samma sätt som inom den traditionella forskningen – är fast i ett så kallat positivistiskt tankemönster. Forskningen, och förväntningarna på forskningen, styrs av detta tankesystem.

Det har därför inför olika samtal varit nödvändigt att presentera alternativa tankesätt. Det har visat sig fördelaktigt att i sådana samtal bygga på de ämnesområden som många av deltagarna är förtrogna med, nämligen naturvetenskap och teknik. En bra ingång i sådana samtal är Isabelle Stengers. Hon tar utifrån Prigogines arbeten, utgångspunkt i hur man även inom naturvetenskap och teknik nu måste ”tänka om”.

Artikeln kan laddas ner som pdf här:

https://menvart.se/Filerpdf/Inkongruens/13_0011.pdf