Lasse Berg hävdar i sin bok “Skymningssång över Kalahari” att människan sedan mer än en miljon år är en samlare och ett flockdjur. Detta har satt spår i vår hjärna och vår konstitution. Vår art har överlevt genom sin unika förmåga att samarbeta. Denna uppfattning förstärks av annan forskning.[1]
Den schweiziske psykoanalytikern Daniel N Stern visar utifrån sitt perspektiv att vi människor tycks vara drivna av åtminstone två olika motivationssystem.[2] Symboliskt kan dessa representeras av Abel och Kain. Abel var samlaren och flockmänniskan. Kain var den bofaste odlaren och boskapsskötaren. Mellan dessa båda har alltid funnits en konflikt som i bibelns berättelse slutade illa för Abel.
Vi berättade under ett seminarium 2012 för Föreningen Forskarbyn Ölsdalen utifrån ovanstående två utgångspunkter om den modell som Patrik Engellau lagt fram i sin bok “På spaning efter Moder Sveas själ”.[3] Vi konstaterade att hans modell symboliskt kan tolkas som kampen mellan Abel och Kain. Kains motivationssystem är det motivationssystem som tar utgångspunkt i den bofasta individen och som ser egennytta, dominans och konkurrens som förutsättningen för artens överlevnad. Abel representerar människans ursprung. Han är samlarsjälen som bryter ner stängsel och som ser samarbetet som grunden för artens överlevnad. Gud älskar Abel mer än Kain och Kain slår därför ihjäl Abel.[4]
Kain förvisas således av Gud. I praktiken visar han sig emellertid vara den mest framgångsrike. Hierarkin vinner över samarbetet. I USA har just hållits ett val. Där stod kampen mellan två Kain-principer och samarbetet – som så väl behövdes fick sitta emellan. Det är den vanliga utgången när hierarkier drabbar samman. Engellaus modell visar på en tredje väg. Den är möjlig när kainkonflikterna bara leder till förödelse. För att hantera paradigmskiftet måste mänskligheten ta sig igenom det som i modellen betecknas som en sökperiod. Då först kan man blockera hierarkiernas kamp.
Läs mina och Per Thorsells reflektioner i nedanstående pdf